Idag var jag i en hjärna

December.
Att jag aldrig lär mig. Varenda år tänker jag att i deeeecember kommer det vara vit gnistrande snö och soliga vinterdagar. Måste bara fråga, har det nånsin varit så? Fakta och ögonvittnen säger att det alltid är 5 plusgrader, mörkt dygnet runt, tät dimma så man knappt ser sina fötter och riktigt irriterande fjantregn! "Hugaligen vilket skitväder".
Men.. Vad gör väl det när man har sina varma filtar, fårskinnstofflor, rött te och gosiga pojkvän.
Så, nu har jag pratat klart om vädret och sånt.

Idag såg jag den läskigaste teatern någonsin på skolan där jag jobbar. Låt mig beskriva den:
Kortfattad version: Jag var inne i nåns hjärna.
Långfattad version: Ett antal klasser och några "fröknar" som jag själv kröp in i en hörselgång och in i en hjärna som var som ett stort runt, uppblåst tält. Väl därinne pratades det om hjärnsubstanser, mod, rädsla och annat. Detta var en av de fräckaste pjäser jag nånsin sett. Mycket skrik, skräckfilm, blod som " rann" ut med duken vi satt inne i. Nu är jag inte riktigt så kulturellt lättfotad så jag faller för en teater för att den innehåller blod.
Nej. Det som var härligt orginellt med denna var att man verkligen blev rädd, lite yr och många ur "den vuxna världen" skulle säkert säga att den inte alls passade sig i en skola. Men jag tänker att det var ett utmärkt sätt att för en gångs skull nå fram med ett budskap till en fjärde/femteklassare.
Det är ok att erkänna att man är rädd.