Att se lite längre än dit näsan räcker

Började min helg med en nära döden upplevelse på ett spinningpass!
Utan tvekan var det första och sista gången jag var på ett sådant. Det var det värsta någonsin, jag hade hellre sprungit ett halvmaraton tror jag. Jag var usel, tekniklös och precis kass!
Emilia som dagen innan sagt att hon hade kondition som en 65åring trampade gladeligen på medan jag var nära ett astmatiskt anfall. Nu har jag fortfarande ont i ljumskarna, platt bak och vill helst aldrig mer sätta mig på nåt med två hjul.
Efter det (cyklade) hämtade jag Rasmus på stationen och vi köpte hem goda maten på Hot Wok.
Vi hyrde film och köpte alldeles för mycket godis som vi ändå inte hade nån glädje av på fredagen eftersom jag med världens huvudvärk, vätskebrist och blodsockerfall deckade i sängen klockan 20.00 och drömde mardrömmar om cyklar!

Lördagen blev till ett kort besök hos stadens optiker för att hitta nya glasögon till Rasmus. Med tanke på att de han har nu är försvarets grovbågade, urgamla allmänna glasögon var det svårt att se nån skillnad på alla andra diskreta bågar i affärena. Istället blev det lite smågnabb och en försoningskaffe på Gusto. Väldigt mysigt att sitta på deras minimala uteservering med en halvdaskig filt i det ihållande Växjöregnet.
Sen vet ni bar det av till Huseby Julmarknad. Den årligen återkommande mässan med massa goda smakprov på korvar, ostar, glögg och godis. Riktigt mysigt att redan få lite julstämmning. Speciellt för mig eftersom jag för tre veckor sen hade 22 grader och sommar.

Vår huvudvärksfria lördagskväll avslutades på ett någolunda konstig, ovanligt sätt. För när vi var på väg tillbaka till lägenheten från vår promenad mötte vi en väldigt onykter ung dam som inte verkade förstå att man varken kunde springa mitt ut i gatan eller sova i buskar. Som de två varmhjärtade individerna vi är tog vi på oss ansvaret att se till att hon kom hem tryggt utan att bli både överkörd och våldtagen på vägen. Hon visste inte (eller kunde inte säga) vart hon bodde så vi följde henne tills vi skulle få ur henne detta. Jag blev ganska snabbt underprioriterad och min pojkvän var mycket mer intressant att prata med så jag fick snällt gå tjugo meter framför så Rasmus kunde försöka få ur henne nån vettig information. Men när vi kommer ut på den större vägen så börjar hon mucka med fyra 16-åriga, pubertala, lördagsbråkiga killar och jag känner att snart kommer detta gå riktig illa. Efter ett långt och stundtals väldigt trevligt samtal med en rolig tjej på polisen är äntligen en patrull ledig och påväg åt vårt håll. Utmärkt nog så har tjejen försökt börja lifta genom att springa ut framför bilarna mitt i vägen så när polisen väl kommer är hon inte svårflörtad att få in i bilen.

Polisen tackade oss väldigt mycket och vi gick därifrån och kände att vi gjorde rätt som inte struntade i henne och gick hem ovetandes om vad som hände henne sen.
När jag vaknade på morgonen gick min första tanke till denna tjej och hur hon kände sig idag efter att ha vaknat upp i en okänd brits i en fyllecell ovetandes om hur hon hamnade där.
Då känns det ganska skönt att veta att vi kanske lät en mindre person i lördagsstatistiken bli våldtagen, påkörd eller misshandlad.
Så tänk efter en gång extra nästa gång innan du beslutar dig för att bara blunda och vända på klacken.