En gräsänklings liv bland visor och vardag

Min helg har varit en sån perfekt helg som man alltid vill ha!
I torsdags mitt bland allt snökaos kom min väluniformerade militär hem och vi hade en riktigt bra torsdagskväll med Tacos, familjen och en massa kramar och pussar. Jag blir alltid lika förundrad när man inte har setts på ett tag hur himla fin han är, bättre än i fantasin!

Fredagen tog vi sovmorgon och åt vår traditonella frukost i vår lilla tvåa till lägenhet som dessutom känns mycket finare när man slipper gå runt i den ensam.
Så småningom tog vi bilen och begav oss upp till Särö utanför Göteborg på "Visträff".
Detta var min tredje gång där och det är lika mysigt varje gång.
För att klargöra vad denna visträff innehåller så är det god mat, spaavdelning, gitarrer, musik och en himla blandning människor ( de flesta kan det där med musik).
Rasmus pappa sitter i styrelsen för något som heter Nordvisa och detta är en get together för de som har någon slags förankring i visvärlden. Väldigt trevlig idé måste jag säga. Denna helgen var vi ungefär 250 personer vilket är ca 30 mer än maxgränsen så det är en väldigt populär sak att syssla med första helgen i november varje år. Gräddet på moset var att jag för andra gången slog Loke(känd vissnubbe) i poker. Jag är en riktig pärla på poker ska jag säga.

De tre gångerna jag har varit på visträffen i Särö så har jag förstått att visor är mer än "Balladen om Fredrik åkare och fröken Cecilia Lind". Jag hade en förnuftig diskussion med en gammal elev på visskolan i Kungälv om att det känns som att så fort en låt har svensk text så ska den gå under namnet visa. En annan fundering är den att Lars Winnerbäck, ett av de största namnet inom genren Visor, vann priset som årets Popartist..? Medan en annan kille (Dan Viktor) vars låtar jag skulle vilja kalla allt annat en visor tog hem just det priset.
Jag tror det råder lite genreförvirring i Sverige gällande just detta eller så är det bara jag som har fått fel definition inom området. I vilket fall så är det himla trevligt att en så gammal tradition som visor fortfarande är så populärt.

När jag ändå är inne på ämnet så hade en väldigt välspelande och sjungande artist spelning på Mose Backe i Stockholm i helgen vilken hade varit en riktig succé. Hon heter Stina Künstlicher och är Rasmus syster. Det är dags att ta sig till en spelning med henne snart, det var ett tag sen.

På hemvägen från Särö hälsade jag på Lovisa (min receptionistvän och sambo) och Daniel(tennistränaren) från Korsika som berättade allt smaskigt skvaller från Korsika reunion på fredagen. Ska nu sätta mig och leta upp en billig biljett till Stockholm kommande helg. Har massa härliga personer jag ska hälsa på där!

Idag har det också hänt lite, första dagen på gamla jobbet på skolan. Samma barn med ett helt nytt arbetslag. Men jag är säker på att det kommer fungera bra. Det är alltid bra med nya personer med tokiga idéer så man inte blir fast i de gamla rutinerna. Faktiskt och trots all förändring i mitt liv den senaste tiden så känns det bra att vara tillbaka till det gamla vanliga. Vetskapen att jag inte kommer göra detta (jobba på skola och bo i en tvåa) resten av mitt liv får dagarna att se lite ljusare ut. Man vet aldrig vad som lurar bakom nästa hörn!
Efter jobbet tog jag en lång promenad i skogen med Emilia så vi fick chansen att snacka av oss, vilket man kan behöva en måndagseftermiddag. Sen lagade jag ihop en god pastasås på nästan inga ingredienser och pratade och träffade på första gången på länge svärmor Marianne.

Nu väntar jag på att min blivande ordnignsvakt ska känna för att höra av sig och njuter av vetskapen att jag har lång sovmorgon imorgon.

Måndag till Fredag, 8-17, kanske inte är så tokigt ändå. (I alla fall inte en kort stund)