Vad är det som är så speciellt med just de första snöflingorna varje vinter?
Fast man vet att allt bara blir blask och grått och tråkigt så går det inte sluta le. Man kommer att tänka på när man var liten och fort som attan fick på sig dunjacka, mössa och vantar och sprang ut för att bygga sin första snögubbe. Oftast blev man väldigt ledsen när man märkte att snön inte låg kvar men det spelade egentligen ingen roll, utan det är just den där speciella känslan när den första snön faller som betyder nånting.
Satt på ett café idag med chilite och min trogne vän Charlie och tyckte inte alls det var särkilt illa att den första snön blandades ut med stora äckliga regndroppar.
Då vet man att man är hemma.
torsdag 30 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar