Vad vore ett liv utan kläder, alldeles..

Kläder är ett roligt fenomen och mitt stora intresse, men som allt annat har det sin gräns.
För tillfället är mitt rum en 24 kvadratmeters walk-in-closet, vem vill inte ha en sådan?
Efter att ha levt i min rosa resväska i tre månader och under en period av mitt liv haft fyra hem (Huset i Växjö, Lägenheten i Växjö, Lägenheten i Lund och lägenheten på Korsika) kan det utan överdrift säga att min klädstatus är kaos!

Nånstans i allt virrvarr ska min röda ullkappa finnas så jag har nu gått i sommarjacka hela helgen. Jag gick loss i gardroben för att försöka hitta lite varma kläder när jag nu ska befinna mig på nordliga breddgrader ett tag. Vad jag fann var sommarkläder som dessutom var ungefär fyra storlekar för små. Så kommer den vanliga tanken " Nån gång kommer de komma till användning!" och " Det är ju trots allt Paul Frank, Miss sixty etc." Nej nej nej... För nu har jag kört mina älskade små paltor till röda korset, jag kunde nästan höra hur det skrek att jag inte skulle lämna bort dom. Som när man lämnar bort sina ungar på dagis ungefär...

Mitt nästa projekt är att frakta mina fyra stora bags med resterande kläder över till lägenheten. Kommer förmodligen sluta med en 45 kvadratmeters walk-in-closet...

För att spinna vidare på samma tråd så var jag på stan igår (Växjö) med två familjemedlemmar från Orizonte M1 och M2 (Elin och Magnus). Elin behövde bestämt köpa allt i klädväg och var arg på pojkvännen för att hann hittade kläder när det var hon som skulle det. Så stackars Magnus fick inte gå med oss utan jag fick uppdraget att hänga på Elin och hitta kläder. Elin drabbades av "närmanletarhittarmaninget"-syndromet och jag drabbas av "närmaninteharrådmedklädersåhittarmanallt"-syndromet. Är det inte konstigt?
Efter storgatan upp och ner för ungefär fjärde gången, då mina fötter värkte i nya stövlar, vinden piskade och Elin hade klädångest så slog det mig att:

Precis detta genomlider Rasmus när jag ska handla kläder!
Han lunkar efter mig in i affären bärandes ett stort antal kassar med kläder, spanar efter närmaste soffa,fåtölj, pall och sitter där och nickar instämmande medan jag går loss i butiken. Nu har det slagit mig varför han kan tänka sig vissa butiker och inte andra. Han följer med in där det finns sittplats annars blir det ytterligare en cigarett utanför. Detta ska jag ha i åtanke nästa gång jag tvingar med honom på shoppingrunda. Stackarn!

Till alla män därute så har jag en briljant ny affärsidé, en lekhörna för män! Ett hörn innehållande platt-TV, X-box och en Coca-Cola-automat. Inom kort kommer det vara en lätt match att få med honom på shoppingturen!