Och så var jag hemma

Tänk att tiden går så brutalt fort. Jag förklarar det med det myntade uttrycket att tiden går fort när man har roligt.
Tre månader i en helt annan värld, med helt andra människor och helt andra problem.
Tre månader med massa skratt, jobb, lata dagar, gråt, saknad och nya erfarenheter.
Tre månader med min nya Orizontefamilj på Korsika.
Jag kommer ihåg min första dag den 2a augusti. Det var fruktansvärt mycket folk att hälsa på, äckligt varmt och lagom förvirrande. Jag låg och flöt i 28gradigt vatten och tänkte att detta är min arbetsplats 3 månader framöver.
Min sista dag onsdagen den 22a oktober blåste det på tvären, regnet öste ner och det var dags att ta personalbilen och ge sig iväg hemåt.
"Borta bra men hemma bäst"?

Jag hoppas att jag lyckas hålla kontakten med de personer som betydde lite extra för mig och att de inte blir alltför besvikna nu när jag dumpat Val D'Isere för Växjö.

Ofta står man där och undrar vilken väg man ska gå och vad det ena eller andra leder till men (risk för kliché) oftasts vet man redan vad ens beslut kommer att bli.

Nu är det bara några veckors väntan kvar tills jag och min soldat kan vara tillsammans igen. Plötsligt känns en regnig vinter i Växjö väldigt lockande.

À bientôt!